Zebrorna

Hemma hos oss är det mycket kaos, men med love förståss. Vi hörs både här och där och ibland funderar man om det normalt det som sker hemma hos oss & om fler har det som vi. Men när man pratar med ens närmaste grannar så förstår man att jo... det är ok. Vi är inte en så tokig familj trots allt, bara lite utrycksfull och aktiv :-) Och det skall man ju vara glad för med tanke på att två utav barnen har hjärtfel, varav Wille med sitt halva hjärta men absolut inte ett halvt liv... för det har vi i vår familj haft som utgångspungt sen dag 1. Våra barn ska minsann få leva, få prova på och få utrycka sig på det sätt som de vill för att växa som bara de kan, så bra de kan. Att få nya utmaningar är ju ett sätt för oss alla att växa, stora som små. Vi är en Zebra familj, ingen är den andra lik, vi är 5st personligheter och därmed 5st viljor och det är inte alltid så lätt att få ihop det... I helgen var det dags för gymnastikuppvisning igen och denna gång för barnen de två (nästa år blir de tre). Först ut var Zebran Wille och det gick galant. Sen var det den världsvane ballerinan Fanny och där gick det som på räls, fram till hjulningen skall tilläggas. Där tog det lite stopp ett tag, hon tog sats och sen kastade sig fram och vips vips (va va det där???) Men sen kom självförtroendet igen och det bar iväg mot nästa utmaning som ballerina och det var dans... det är verkligen min dotters grej ;-) Väl hemma blev det lek på gården, i den nya lekparken finns många sätt att utveckla sin motorik och fantasi. Så pass att de till och med lyckas locka upp både mamma och pappa i klätterställningen för att lyckas få ner dem lagom tills middagen. Hemma så hade pappa Zebra gjort kalasmat och planen var (som vanligt...) att få en rofylld söndagsmiddag och det höll ju i sig i 5 minuter tills matvraket mini Zebran gluffsat i sig sin mat och klättrar ner från stolen och vill leka. Pappa Zebra försöker med de trix och fix som finns tillgängliga just då men ikke. Mini Zebran skall bara ner & så är det med det!!! Men vadå, mellan Zebran som just kommit ner i sin stol efter måga lockelser och en och annan muta om glass om man i alla fall tittar på maten upptäcker ju nu att vadå brorsan ska ju ta MIN bil.. måste NER och det NU!!! Så där sitter vi nu som vanligt, mamma Zebra och pappa Zebra ensamma vid bordet och försöker få en någorlunda harmonisk söndagsmiddag, men den bryts om och om igen för att bryta konflikter mellan småzebrorna.....som vanligt alltså hemma hos familjen KAOS i det lilla gula huset i det lugna lilla området vid gränsen. Men det är ju tur att vår familj finns trots allt, så vi hörs nåt här nerifrån gränsen... risken är ju annars att vi glöms bort. Vi har ju alla vår roll/lott i livet....